Oväntat fynd

Läderväska

Insåg ett stort behov av en mindre axelremsväska, helst i ljust läder, att förvara portmonnä, solglasögon och telefon i. Lagom liten att möjligheten att trycka ner block, blöjor, matlådor eller vad man nu bär runt med i väskor modell större är nere på noll. Såg framför mig en härlig jakt efter perfekt modell på loppis när det helt oväntat dök upp en tanke om Grekland. Sol, bad och god mat på tjusiga ön Naxos som väl…eller mindes jag fel…nej men visst var det väl så att jag slog till på en läderväska i perfekt modell. För tre år sedan. Vad hände med den? Glömde jag den på hotellet?. Efter mängder letande lyckades jag till sist nosa upp den här lilla pärlan djupt inne i garderoben som jag aldrig saknat eftersom jag glömt bort impulsköpet från 2012.

Saknas något kan det vara klokt att gräva där man står. Botanisera där man är. Lite tur och resultatet blir bättre än väntat och återbruk av egna prylar är välgörande. Inte minst för plånboken.

Skinn som åldras fint med tålamod blir vackert trots regn och en och annan kaffefläck. Nu följer den här med i sommar och i mitten av september vet vi vad som sker med en oanvänd väska några månader ute i det fria.

En god skön värld

Chiliröra3Söndag och en snabb koll i kyl och frys. Vad finns kvar och hur kan det blir gott? Att Cajsa Warga ett par gånger i veckan och inte slänga mat fyller lite känslan av att ta ansvar. Och samma med intresset att köpa begagnat och återanvända saker, på sätt och vis något anständigt mot miljön och har viss betydelse, väl? Men inte tillräckligt, jag vet. Däremot är det en början, utan att slå knut på sig själv, och roligt på flera olika sätt.

Rita har knappt ett enda plagg som inte är begagnat. Däremot har vi satsat på att köpa kläder av kvalitet som tål en del, och till en början haft en prislapp något dyrare än andra barnkläder. Härligt att människor köper dem nya annars skulle de inte dyka upp på loppisar och secondhand-affärer, och ännu mer tacksam över att de faktiskt lämnas till insamlingar när barnen inte kan använda dem längre. Vips får de vara med en runda till i vår familj, och när då kvaliteten fortfarande är alldeles lysnade, är det marsch iväg till insamlingar när vi inte har behov av dem längre. Overallen som Rita använt hela vintern på förskolan hade redan tre namn märkta när vi köpte den (Oliva, Samuel och Julia), och har alltså varit med om ett och annat kan man gissa.

Även jag handlar nästan alla mina kläder i secondhandaffärer. Upplägget är samma som med Ritas, jag köper bra kvalitet och lägger gärna mer pengar för välsydda kläder av fina tyger. Ändå betalar jag endast en bråkdel om man jämför med prisalppen på samma plagg butiksnya. Även här tacksam att människor köper nytt och tröttnar på dem långt innan tecken på slitage, så att jag får glida runt i snygga välsittande kläder som jag skattletat med stort intresse och tålamod.

Nästan alla möbler vi har, med undantag för våra sängar och två hyllor, en matta och ett bord från Ikea, är allt fyndat på loppis, välgörenhetsaffärer eller på blocket. Allt är inköpt med stort nöje och lyckan över fynden har varit total.

Maten är en stor del av tanken och strategin att försöka leva miljövänligare. Så långt det går handlar vi ekologiskt och nästan helt och hållet vegetariskt (vi äter ägg och fisk). En del av taktiken och planeringen ligger i matkassen för tre dagar i veckan. Recepten är väl uträknade och mat blir inte över och ruttnar. Tillfredsställelsen över att måndag kväll ha ett välfyllt kylskåp när vi nyss hämtat kassen och handlat det andra vi behöver för resten av veckan är härlig, och ännu bättre när kylen sakta töms under veckan för att vara nästan helt tom på söndag kväll. Dels sparar vi pengar på att inte köpa en massa mat vi inte behöver, och samtidigt är det underbart att det vi numera slänger är en bråkdel av det vi kastade förr innan vi planerade inköpen så noggrant som nu. Kanske är det just det här med maten som är mest inspirerande.

Tja, det här är ju inget konstigt utan bara lite invävd miljövänlig livsstil som bygger på intresset att handla begagnat och laga god mat.

Självklart bara en del av allt man KAN göra. Jag tänker bland annat på bilen som vi använder en del. Vi investerade i en bil som skulle kunna flexa mellan bensin och etanol, för att dra vårt lilla strå till stacken även där. Men etanolen i Sverige är inte tillräckligt bra och bilen gick sönder. Hos bilreparatören som vi var hos åtskilliga gånger (med alltså en nästan ny bil) blev vi rekommenderade att aldrig mer köra bilen miljövänligt, utan endast på bensin och då med löftet att inte braka fler gånger. Och det har den inte heller gjort, men lite lurade kände vi oss allt i försöken att bidra. Oavsett, det viktigaste är att man gör något, stort eller litet, för en skönare och grönare värld.